Italian Rococo Era Painter, C.1721-1780
Italian painter and draughtsman. He was a view painter who worked in Italy and later at the courts of Dresden, Vienna, Munich and Warsaw. The nephew and almost certainly the pupil of Canaletto, outside Italy he signed his works de Canaletto and hence became known as Canaletto. He painted both topographical and imaginary views in a style independent of his uncle's, distinguished by cold colour and by the austere geometry of architectural masses. Related Paintings of Bernardo Bellotto :. | Ruins of a Temple | The Freyung in Vienna from the south-east | entrance to the grand canal,venice | Vienna,Seen from the Belvedere Palace | Das kaiserliche Lustschlob Schlobhof, Ehrenhofseite | Related Artists:
Olivier, Woldemar FriedrichGerman, 1791-1859
.Painter and draughtsman, brother of Heinrich Olivier and Ferdinand Olivier. He first studied in Dessau under the court sculptor Friedemann Hunold (1773-1840), a pupil of Johann Gottfried Schadow, before teaching himself to paint. Following the return of his brothers from Paris, he toured the Harz with Ferdinand in 1810 and in 1811 moved with him, via Dresden, to Vienna. There he drew nudes and antiquities at the Akademie der Bildenden Kenste. In 1813-14 he participated in the uprising against Napoleonic occupation in the Letzow volunteer corps, along with his friends from Vienna, Theodor Kerner, Joseph von Eichendorff and Philipp Veit. After Kerner fell at Gadebusch (26 August 1813), Friedrich sketched him on his deathbed (Dessau, Anhalt Gemeldegal.).
John Wootton1682 - 1764
English painter. He probably received some instruction from Jan Wyck in the 1690s, and he was possibly patronized from an early age by the aristocratic households of Beaufort and Coventry (as was Wyck), perhaps while working as a page to Lady Anne Somerset at Snitterfield House, Warwicks. However, there seems to be no real evidence for this save his early painted view of the house and the family's later acquisition of many of his works. Joseph Farington saw a painting of Diana and the Nymphs (1707; untraced) at Antony House, Cornwall, but Wootton's earliest extant dated work is the horse portrait Bonny Black (1711; Belvoir Castle, Leics). By this time he had begun to establish himself in London, having moved there before his first marriage, to Elizabeth Walsh, in 1706.
tidemandTidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania.
Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger.
Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875).
Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
